kottens kafferep

I morgon börjar fastan. Förra året fastade jag från sötsaker, och jag tänker göra samma sak 2012. Jag har alltså bestämt mig för att fasta från sötsaker och slösurfande. Det som går under kategorin "slösurfande" är allt som inte har med skolarbete att göra. Detta, eftersom "slösurfande" tar oerhört mycket av min tid. Tyvärr. Även den här bloggen går under kategorin "slösurfande". Så det kommer vara tystare än vanligt här framåt april och påsk.

Stryp en fisk & skippa semlan

För första gången i mitt liv har jag försökt mig på musik. Fast, det uttalandet stämmer inte riktigt, med tanke på att jag egentligen började för ungefär tio år sedan, men det hör inte till saken. Låt mig omformulera det:

För första gången i mitt liv har jag försökt mig på den kreativa biten av musik. Själva skapandet. Det är spännande, frustrerande och ska sanningen fram så vet jag inte riktigt vad jag gör eller hur jag ska få ihop det hela på ett önskvärt sätt. Men jag jobbar på det.

Framtiden är som snöstormen som skymtas i fönstret en söndag i februari
- Ljus och vacker, men omöjlig att greppa. Just nu.
För att vara töntig och citera mig själv.

Allahjärtansdagfika, as seen on instagram. Med några Emmor med respektive, ett par Annor, Majio, Olivia & ett par osympatiska katter. Good times.

Förlåt. Jag kan inte riktigt komma över hur fantastisk filmmusik kan vara, så därför tänkte jag tipsa om lite mer. Nämligen musiken från filmen A Dangerous Method. Jag har själv inte sett den, men trailern verkar lovande. Jag har fastnat för två saker: ljussättningen och musiken.

Att vara mer "hemma" i musiken än själva filmen är något återkommande för min del. För det kräver mindre uppmärksamhet från min sida att lyssna på musik än att se en film (särskilt om filmen ifråga är på ungerska. Tänk att det skulle vara så jobbigt att läsa subtitles, jag ser ju ingenting!) Har du sett A Dangerous Method får du gärna föra fram dina tankar och åsikter kring ovannämnda ämnen.

Lyssna på musiken HÄR Se trailern HÄR

Ibland är det fint ute. Fast vänta lite nu. Det är alltid fint ute. Tyvärr är begreppet "fint" svårtolkat och högst personligt.
Var bara det jag ville säga.

De flesta som delar samma passion för Harry Potter som jag, har ofta växt upp med historien. Under hela sin uppväxt ivrigt väntat på nästa bok och nästa film. Så var det aldrig för mig. Jag visste ungefär ingenting om Harry Potter fram till sommaren 2010, då jag mitt i min sommarlovsbubbla av brist på socialt umgänge fick för mig att jag skulle ta reda på what all the fuss was about, så att säga. Så jag stängde in mig i ett par veckor och streckläste hela serien. Och jag kan med gott samvete säga att det förmodligen var de bästa veckorna i mitt liv. Efter det läste jag igenom böckerna både en andra och en tredje gång. Jag har läst mycket bra grejer, men frågan är om inte Harry Potter faktiskt slår allt. Hade jag lite mer självdistans skulle jag utan tvekan vara en sådan där odräglig person som går omkring med en egenstickad Ravenclawhalsduk en helt vanlig onsdag.

Till ett bekännande soundtrackfreaks stora besvikelse är dock majoriteten av de nio timmar soundtrack som finns från filmerna inte särskilt mycket att hurra för. Det finns dock pärlor gömda, om man bara har tålamod att gräva. Den här, tex. -> Bra skit.