kottens kafferep

Äter knäckebröd och pluggar både det ena och det andra. Om mindre än tre månader är det slut. Tack och lov för det. I höst blir det lite tungt, dock. Jag behöver nämligen någonstans att bo. I Östersund. Har du en skrubb jag kan få hyra på obestämd tid?

Några få bilder från sportlovet.

Små barn, för varje tuggummi du kastar i naturen tar bjärven ett sött älgbarn. Kom ihåg det.

Och så lite Evelina för att dämpa tystnaden. Vänta, något är fel! "Dämpa" tystnaden? Kan tystnad, som anses vara frånvaron av ljud, "dämpas"? Eller är kanske tystnaden inte alls frånvaro av ljud, utan bara jättehög tystnad? Då bör alltså en dämpning av tystnaden ge ökat sorl. Eller? Tänk om man kunde spela in tystnad och spela upp på väldigt hög volym när man vill att det ska vara tyst. För avsaknad av ljud är väl också ett ljud? Och bör därför också kunna höjas till en nivå där den överröstar annat ljud? Eller är tystad i verkligheten bara fullt med tomt? För fullt med tomt går ju inte obemärkt förbi, vilket betyder att det existerar. Men det existerar samtidigt inte.

Dricker te som luktar pepparkakor. Men det smakar inte som pepparkakor. Det smakar te. Gott te.

Just det! Ser ni att jag gjort om lite? Kottens kafferep är numera inte bara en blogg för mitt personliga nöje, åh nej - det har blivit så mycket mer än så! Numera är kottens kafferep ett satiriskt sällskap som fikar och diskuterar musik och gamla hus. Än så länge är jag dock själv, men det är väl bara en tidsfråga innan de stora massorna knackar på min dörr och vill ansluta sig på en gång. Jag får nog anordna något sorts premium-medlemskap. Lite som spotify.

Häromveckan deklarerade jag stolt att jag även detta år skulle fasta från sötsaker och slösurfande. Jag kan nu meddela att jag misslyckats brutalt på bägge fronter. Men nog om det, nu ska här surras musik.

Pirates of the carribbean har vi alla sett. Tillochmed(!) jag (åtminstone en gång). Soundtrackfanatiker som jag är, kände jag att det skulle vara en bra ide att ta sig en ordentlig titt/"lyss" på musiken i dessa filmer. Jag kan börja med att säga att delar av soundtracken till de tre filmerna bör vara med i soundtrackskanon (om det nu finns någon, om inte kan jag erbjuda mig att sätta ihop en). För vissa delar är nämligen magnifika. Det är fantastiskt svårt att beskriva musik med ord, men det är ett otroligt djup i musiken från första filmen, gjord av Klaus Badelt. Det är som att sitta inuti en cylinder och ha musiken spelandes runt om kring sig. Det finns en klädsam ihålighet i ljuden, onekligen framkallad av det faktum att det är galet många instrument inblandade.

Musiken från film nummer två var dock lite av en besvikelse. Den lossnar aldrig ordentligt och är i praktiken mest en transportsträcka. Musiken är gjord av Hans Zimmer, som ju är en erkänd och starkt eftertraktad filmmusikskompositör, vilket definitivt ökar missnöjet när man jämför med hans övriga verk. Musiken i film nummer två är lite som att åka skidor i Åre. Lovar stort, men når liksom inte ända fram. Det är mest resan dit det hela handlar om. Inget speciellt. Fast man kan ju vända det till något positivt också. Ska sanningen fram är även filmen en enda lång transportsträcka. Så visst avspeglar musiken stämningen i filmen.

Musiken från sista filmen är också gjort av Hans Zimmer, men betydligt bättre. Den har distinkta och unika sound, som håller nyfikenheten uppe. Är episk när den bör, dock lite av en transportsträcka i mitten. Allt som allt, lyssningsvärt.