våga ta debatten!
[För ett par månader sedan skrev jag den här artikeln i LT med anledning av Sverigedemokraternas tal i Östersund. Just det här med hat som politisk strategi har jag berört tidigare, så jag tänkte att den här kunde platsa på bloggen eftersom ämnet fortfarande är aktuellt.]
I vårt demokratiska samhälle är det fint att hata, så länge man hatar rätt saker. Värdigheten i detta är det ingen som diskuterar.
Jag sitter vid glasstugan i kanten av stortorget. I bakgrunden hör jag Jimmie Åkesson jämra sig över EU. Jag är illa till mods, inte för att jag bryr mig särskilt mycket om SD, utan pga. beteendet vissa åhörare uppvisar.
Skyltar med deviserna "hejdå Jimmie" och "vanligt folk mot SD" hålls stolt uppe i luften och jag har nog aldrig sett så många poliser på samma ställe tidigare.
Jag går ned mot torget och ser att majoriteten tittar upp mot Traktören. Först förstår jag inte vad som händer men inser snart att de demonstrativt vänder ryggen mot Åkesson och hans småtomtar. Det enda som riktas mot den avspärrade delen av torget är det demokratiska långfingret. Så underbart effektivt att jag nästan blir lite rörd. Istället för att faktiskt sätta sig in i sakfrågorna och bemöta SD med genomtänkta argument väljer man den bekväma rollen som hatare.
På ett avspärrat torg kryllande av poliser med hjälmar och batonger står jag som en i mängden och äcklas, förfäras och skäms. Går vi mot nutidens mest våldsamma och hatfyllda valrörelse? Nu slapp vi upplopp i Östersund, men det är mer än vad man kan säga på andra orter.
Vi säger oss ha ett tolerant samhälle med yttrandefrihet och annat vackert men kan trots det inte bete oss när ett folkvalt riksdagsparti har några minuter till att basunera ut sina budskap. Gillar du inte det som sägs är du mer än fri att gå hem. Och gör för all del demokratin en tjänst medan du ändå sitter hemma; läs på de frågor du är intresserad av, och gå sedan ut och bemöt SD i debatten med sakliga argument (utan hat och skällsord, om jag får be) istället för att förpesta vår gemensamma atmosfär med dina patetiska skyltar och ditt arroganta långfinger.
I vårt demokratiska samhälle är det fint att hata, så länge man hatar rätt saker. Värdigheten i detta är det ingen som diskuterar.
Jag sitter vid glasstugan i kanten av stortorget. I bakgrunden hör jag Jimmie Åkesson jämra sig över EU. Jag är illa till mods, inte för att jag bryr mig särskilt mycket om SD, utan pga. beteendet vissa åhörare uppvisar.
Skyltar med deviserna "hejdå Jimmie" och "vanligt folk mot SD" hålls stolt uppe i luften och jag har nog aldrig sett så många poliser på samma ställe tidigare.
Jag går ned mot torget och ser att majoriteten tittar upp mot Traktören. Först förstår jag inte vad som händer men inser snart att de demonstrativt vänder ryggen mot Åkesson och hans småtomtar. Det enda som riktas mot den avspärrade delen av torget är det demokratiska långfingret. Så underbart effektivt att jag nästan blir lite rörd. Istället för att faktiskt sätta sig in i sakfrågorna och bemöta SD med genomtänkta argument väljer man den bekväma rollen som hatare.
På ett avspärrat torg kryllande av poliser med hjälmar och batonger står jag som en i mängden och äcklas, förfäras och skäms. Går vi mot nutidens mest våldsamma och hatfyllda valrörelse? Nu slapp vi upplopp i Östersund, men det är mer än vad man kan säga på andra orter.
Vi säger oss ha ett tolerant samhälle med yttrandefrihet och annat vackert men kan trots det inte bete oss när ett folkvalt riksdagsparti har några minuter till att basunera ut sina budskap. Gillar du inte det som sägs är du mer än fri att gå hem. Och gör för all del demokratin en tjänst medan du ändå sitter hemma; läs på de frågor du är intresserad av, och gå sedan ut och bemöt SD i debatten med sakliga argument (utan hat och skällsord, om jag får be) istället för att förpesta vår gemensamma atmosfär med dina patetiska skyltar och ditt arroganta långfinger.
elia ♥ helga
14 Juni 2014 gifte sig ett par fina vänner till mig! Elia & Helga! Finaste bröllopet jag har varit på, helt omgivet av fjäll med vigseln utomhus och strålande sol hela dagen. Detta resulterade tyvärr i ganska överexponerade bilder och en väldigt attraktivt bränna för min del (endast högra halvan av ansiktet). Lokalen påminde lite om den som The Red Wedding utspelas i. Mysigt...
Jag var dagens mingelfotograf och tänkte med brudparets välsignelse dela några av bilderna med er!
jag har blivit lurad (en introduktion till no poo)
När jag började med no poo för 13 veckor sedan berodde det mest på att jag hade tråkigt en dag och kände för att vara lite crafty. Jag hade sedan någon månad tillbaka använt egengjord deodorant, och hamnade därför av en slump i ett no poo-forum. Jag läste att man kunde göra eget schampo och balsam med bikarbonat och äppelcidervinäger. Say what? Radikal och orädd för smuts som jag är tänkte jag att det här kunde ju vara roligt. Idén att man med tiden skulle kunna vänja sig av med schampo var lockande!
Under de kommande veckorna läste jag mycket om metoden som jag med blott en axelryckning anammat. Jag läste boken Badskumt (rekommenderas!) och prövade mig fram i no poo-djungeln. Jag kom fram till tre saker:
1. MITT BADRUMT ÄR GIFTIGT Tanken att jag knappt kände till hälften av ämnena jag dagligen utsatte min kropp för kändes onekligen skrämmande. Kanske jag äventyrar min framtida hälsa och reproduktionsförmåga? Jag tänkte "nej, nu är det nog" och så var det med det. Jag är inte intresserad av så kallad "low-poo" (alltså naturligare varianter av olika hygienprodukter) av två anledningar. För det första ville jag inte bara dra ner på min kemikalieexponering. Jag ville sluta HELT. Jag vill ha noll okända substanser i mitt badrum. För det andra är det den ekonomiska apsekten.
2. MITT BADRUM KAN KOMMA ATT DRÄNERA MIN EKONOMI FULLSTÄNDIGT Är du intresserad av skönhetsprodukter men vill vara så naturlig som möjligt kommer du behöva lägga ner stora summor pengar. Ekologiska och "finare" produkter är verkligen svindyra! Så jag tänkte att för min ekonomis skull är jag nog tvungen att bli en smutsig hippie. Men ju färre saker jag kan leva utan, desto bättre! (skulle det gå riktigt illa kan jag ju alltid skaffa dreads)
3. VÅRT EKONOMISKA SYSTEM SUGER TÅ eller LÅTOM OSS BRUKA SUNT FÖRNUFT (vi har blivit lurade och jag vill inte vara med) Det är här folk på allvar börjar rynka på ögonbrynen och komma med kommentarer innehållande termer som "konspirationsteori" och "domedagsprofet". Må så vara!
Vi har ett ekonomiskt system som bygger på snabb konsumtion. Det är därför sakerna vi köper inte håller - inte för att kunskap och färdighet inte finns - utan för att man inte tjänar några stora pengar på hållbar konsumtion. Om tröjan du köper håller i tio år behöver du ju inte köpa en ny nästa säsong (förutsatt att du är nöjd och lycklig, men det ska jag prata om en annan gång). Och då krasar vår värld samman. Precis samma sak är det i skönhetsindustrin. För att vi ska konsumera mer och få mer tillväxt (byggd på lånade pengar, dvs. = luft) blir vi lurade. Företag säger att vi behöver schampo, annars är vi äckliga. Så då går vi och köper deras schampo, för vi vill ju naturligtvis inte vara äckliga. Någon säger att vi har ful hud som bör skrubbas bort, så vi går och köper kroppsskrubb. Och av bara farten blir vi itutade att vi även måste ha en ansiktsskrubb, fotskrubb, handskrubb och nagelbandskrubb.
Hör ni hur puckat det här låter? Dessa produkter innehåller i princip samma ingredienser och företag tjänar massor på det! Jag är inte så vänster att jag är emot att folk tjänar pengar, däremot är jag absolut inte redo att offra min hälsa och mitt sunda förnuft på mammons altare.
Vi har blivit fullkomligt blåsta. Vi köper allt med hull och hår utan att tänka efter. Behöver jag verkligen dessa produkter eller är jag bara indragen i en ond cirkel av farlig kemikalieexponering som några få tjänar hutlösa summor pengar på, samtidigt som de exploaterar jorden vi alla bor på? Jag hoppas ni ska finna de närmaste dagarnas läsning intressant och ögonöppnande!
Ja, gott folk. Roligare än så här blir faktiskt inte personlig hygien. Äppelcidervinägern är inte med eftersom flaskan var för stor. Det här är alltså allt jag använder bortsett från smink (jag kommer till den svåra biten så småningom). För vissa kanske det här ser ut att vara mer än nog, men för mig är det ett stort steg! För några månader sedan använde jag uppemot tio (kemikaliefyllda!) produkter nästan dagligen (borträknat smink). Så jag är ganska nöjd.
Under de kommande veckorna läste jag mycket om metoden som jag med blott en axelryckning anammat. Jag läste boken Badskumt (rekommenderas!) och prövade mig fram i no poo-djungeln. Jag kom fram till tre saker:
1. MITT BADRUMT ÄR GIFTIGT Tanken att jag knappt kände till hälften av ämnena jag dagligen utsatte min kropp för kändes onekligen skrämmande. Kanske jag äventyrar min framtida hälsa och reproduktionsförmåga? Jag tänkte "nej, nu är det nog" och så var det med det. Jag är inte intresserad av så kallad "low-poo" (alltså naturligare varianter av olika hygienprodukter) av två anledningar. För det första ville jag inte bara dra ner på min kemikalieexponering. Jag ville sluta HELT. Jag vill ha noll okända substanser i mitt badrum. För det andra är det den ekonomiska apsekten.
2. MITT BADRUM KAN KOMMA ATT DRÄNERA MIN EKONOMI FULLSTÄNDIGT Är du intresserad av skönhetsprodukter men vill vara så naturlig som möjligt kommer du behöva lägga ner stora summor pengar. Ekologiska och "finare" produkter är verkligen svindyra! Så jag tänkte att för min ekonomis skull är jag nog tvungen att bli en smutsig hippie. Men ju färre saker jag kan leva utan, desto bättre! (skulle det gå riktigt illa kan jag ju alltid skaffa dreads)
3. VÅRT EKONOMISKA SYSTEM SUGER TÅ eller LÅTOM OSS BRUKA SUNT FÖRNUFT (vi har blivit lurade och jag vill inte vara med) Det är här folk på allvar börjar rynka på ögonbrynen och komma med kommentarer innehållande termer som "konspirationsteori" och "domedagsprofet". Må så vara!
Vi har ett ekonomiskt system som bygger på snabb konsumtion. Det är därför sakerna vi köper inte håller - inte för att kunskap och färdighet inte finns - utan för att man inte tjänar några stora pengar på hållbar konsumtion. Om tröjan du köper håller i tio år behöver du ju inte köpa en ny nästa säsong (förutsatt att du är nöjd och lycklig, men det ska jag prata om en annan gång). Och då krasar vår värld samman. Precis samma sak är det i skönhetsindustrin. För att vi ska konsumera mer och få mer tillväxt (byggd på lånade pengar, dvs. = luft) blir vi lurade. Företag säger att vi behöver schampo, annars är vi äckliga. Så då går vi och köper deras schampo, för vi vill ju naturligtvis inte vara äckliga. Någon säger att vi har ful hud som bör skrubbas bort, så vi går och köper kroppsskrubb. Och av bara farten blir vi itutade att vi även måste ha en ansiktsskrubb, fotskrubb, handskrubb och nagelbandskrubb.
Hör ni hur puckat det här låter? Dessa produkter innehåller i princip samma ingredienser och företag tjänar massor på det! Jag är inte så vänster att jag är emot att folk tjänar pengar, däremot är jag absolut inte redo att offra min hälsa och mitt sunda förnuft på mammons altare.
Vi har blivit fullkomligt blåsta. Vi köper allt med hull och hår utan att tänka efter. Behöver jag verkligen dessa produkter eller är jag bara indragen i en ond cirkel av farlig kemikalieexponering som några få tjänar hutlösa summor pengar på, samtidigt som de exploaterar jorden vi alla bor på? Jag hoppas ni ska finna de närmaste dagarnas läsning intressant och ögonöppnande!
Ja, gott folk. Roligare än så här blir faktiskt inte personlig hygien. Äppelcidervinägern är inte med eftersom flaskan var för stor. Det här är alltså allt jag använder bortsett från smink (jag kommer till den svåra biten så småningom). För vissa kanske det här ser ut att vara mer än nog, men för mig är det ett stort steg! För några månader sedan använde jag uppemot tio (kemikaliefyllda!) produkter nästan dagligen (borträknat smink). Så jag är ganska nöjd.
michelle er hun som liker pastell
Jag var på ett hutlöst vackert bröllop i de norska fjällen för några veckor sedan och fick då möjlighet att fotografera den här pinglan i den fantastiska kvällssolen. Nydelige Michelle! I höst kommer vi bo i samma stad, så hon lär säkert dyka upp här i framtiden! Fler bilder från själva bröllopet kommer om några dagar!
om no poo och ett kemikaliefritt leverne
Efter att ha läst hur mycket kemikalier och skit vardagskosmetika innehåller, bestämde jag mig för att go cold turkey, alltså sluta helt och hållet. I samma veva för drygt tre månader sedan slutade jag alltså med schampo, balsam, alla hårstylingprodukter, deodorant, tandkräm, ansiktstvätt och duschtvål. No poo kallas den "rörelse" som innebär att man byter ut "vanliga" produkter till naturligare alternativ (ibland kallat "low-poo") eller slutar helt. Med andra ord kall kalkon.
Slusk, tänker du nu. Fair enough, tänker jag.
Men allvarligt skojat. Vi gnuggar dagligen in oss med starka, cancerframkallande och fertilitetsstörande ämnen. Vi tvättar håret med gifter som man målar båtar med för att djur och grejer inte ska fastna på skrovet. Många av oss har dagligen aluminium under armarna (en metall!) för att täppa till porerna. Därmed stoppar vi en viktig del i kroppens naturliga avgiftning. Vilken idiot som helst förstår väl att det här påverkar våra kroppar negativt? För att inte tala om miljöproblemen alla tomma plastförpackningar, burkar och tuber som vi inte vet vad vi ska göra med bidrar till.
Jag tänkte att det här kunde vara ett spännande sätt att testa människokroppens kapacitet på. Och om jag säger att ni inte behöver ens en bråkdel av grejerna ni använder, vad säger ni då? De kommande dagarna tänker jag skriva om var och en av de produkter jag valde att slänga ut för gott, hur var när osv. Har jag verkligen blivit en äcklig hippie? Det här kommer bli skoj!
(Har du inte sett dokumentären Underkastelsen rekommenderar jag starkt att du gör det. Som lite kemikaliebantningspepp sådär.)
Slusk, tänker du nu. Fair enough, tänker jag.
Men allvarligt skojat. Vi gnuggar dagligen in oss med starka, cancerframkallande och fertilitetsstörande ämnen. Vi tvättar håret med gifter som man målar båtar med för att djur och grejer inte ska fastna på skrovet. Många av oss har dagligen aluminium under armarna (en metall!) för att täppa till porerna. Därmed stoppar vi en viktig del i kroppens naturliga avgiftning. Vilken idiot som helst förstår väl att det här påverkar våra kroppar negativt? För att inte tala om miljöproblemen alla tomma plastförpackningar, burkar och tuber som vi inte vet vad vi ska göra med bidrar till.
Jag tänkte att det här kunde vara ett spännande sätt att testa människokroppens kapacitet på. Och om jag säger att ni inte behöver ens en bråkdel av grejerna ni använder, vad säger ni då? De kommande dagarna tänker jag skriva om var och en av de produkter jag valde att slänga ut för gott, hur var när osv. Har jag verkligen blivit en äcklig hippie? Det här kommer bli skoj!
(Har du inte sett dokumentären Underkastelsen rekommenderar jag starkt att du gör det. Som lite kemikaliebantningspepp sådär.)
att framgångsrikt färga håret med henna
Före, sju månader sedan senaste färgningen.
Henna är en fantastisk växt vars existens min autocorrect inte vill kännas vid. Busken henna frodas i varmare länder i Mellanöstern med omnejd och är sin gröna färg till trots underbar på att skapa rödfärg. Henna används i många länder för att göra tatueringar som räcker i några veckor men är även fenomenal om man vill färga håret (då på livstid, henna går inte ur håret med mer än att du klipper av det, tro mig). Jag har färgat henna i ett år nu, och tänkte dela min visdom med er.
Det finns dåliga sätt att färga henna på
Tyvärr hamnar inte alla färgningsförsök med henna i brandbilskategorin. Ju ljusare din naturliga färg är (eller vilket utgångsläge du nu kan tänkas ha), desto mer orange, och har du mörkbrunt kanske du i bästa fall kan få en varmare nyans av den naturliga bruna. Jag själv har klassiskt råttfärgat hår som blir gult i solen. Detta resulterar i en väldigt varm, röd färg som snuddar vid orange i rätt ljus.
Låt citronen guida dig
Så hur uppnår man den ultimata hennaröda versionen av sitt hår? Det finns många sätt att färga håret med henna - vissa använder sig av te, kaffe, kranvatten, vin mm. Vill du dock ha RÖTT hår rekommenderar jag inte någon av de tidigare nämnda metoderna.
Vill du att ditt hår ska lysa rödare än grannens ilskna bondbränna, ja då ska du använda citron. Det är nämligen det sura i citronen som "framkallar" hennan och gör att du får ut så mycket rött som möjligt. En ganska enkel formula.
Keep it simple
Jag gjorde mycket research innan jag färgade första gången, och många menar att man kan blanda i kanel och andra kryddor för att hennan ska lukta godare (för med handen på hjärtat luktar faktiskt henna i själva färgningsstadiet som riktigt sur bajs), men utifrån min erfarenhet gör kanelen mest att den sura skiten luktar lite mer julig. So keep it simple folks och spara kanelen till gröten.
Steg 1:
Köp henna. Det finns ett märke som kan köpas överallt i Sverige som har en ljusgul förpackning med en tjej med stort, rött hår på, som fungerar bra. Men ska det vara ordentligt ska man använda body art quality henna, alltså helt ren henna som även används till hennatatueringar. Står det något annat än bara "henna" ("röd henna", "svart henna", "naturell henna") är det antagligen uppblandat med kemikalier då henna bara är rött. Aldrig något annat. Själv har jag mest använt en henna utan innehållsförteckning som jag hittade i en skum mellanöstern/asienbutik. Fast påsen är i tyg så det är säkert bra. Living on the edge.
Steg 2:
Köp citron. Är du ambitiös kan du naturligtvis köpa ett gäng citroner och mosa själv, men att köpa på flaska är vad jag skulle rekommendera. Att jag har en riktig citron på bilden är helt och hållet av estetiska skäl.
Steg 3:
Blanda ihop de två till en yoghurtliknande konsistens. Hur mycket just du behöver har jag ingen aning om. Ta så mycket som känns bra. Hellre för mycket än för lite! Hennan bör blandas ungefär ett dygn innan färgning så den hinner gosa till sig. Spara lite av citronen så du kan blanda ut hennan innan du färgar eftersom den troligtvis torkat lite. Använd aldrig något i metall i kontakt med hennan!
Steg 4:
Skydd! Om vädret tillåter är det smart att ha kalaset utomhus. Henna kommer nämligen överallt. Så för att du ska slippa bråk med hyresvärden är det bra att sitta ute. Annars finns gratistidningar av en anledning (tack 100% Östersund!) Ta på dig dina fulkläder (jag valde en t-shirt från förrförra valrörelsen och en handduk jag tror jag har stulit av någon). Hitta även någon som kan hjälpa dig kladda.
Steg 5:
Applicera den illaluktande röran med början i nacken och arbeta dig framåt.
Steg 6:
När du är färdig med geggandet behöver du linda in spektaklet med något plastigt. Jag valde en bit plastfolie förstärkt med en brödpåse (något i stil med lingongrova, dock inte nödvändigt om du har tillräckligt med plastfolie till att börja med) samt en sådan där liten påse du inte behöver betala för på mataffärer, allt ihopbundet med en orange ballong. Låt vara i minst två timmar. Helst tre, fyra, fem om du har tid. Beror lite på vilken nyans du är ute efter!
Steg 7:
Skölj! Eftersom ett bra, fungerande avlopp inte är många på denna jord förunnat bör du ta hand om det du har. Skölj i sjön om du har en sådan nära. Det tar en stund. Är det is på sjön får du helt enkelt lösa det på något föredömligt sätt. Använder du giftbomber som schampo kan en klick sådant underlätta ursköljningen. Sådärja! Nu har du röd-orange hår som kompletterar din spöklika hud, luktar mums när det blir blött (jag är seriös) och som i solsken får dig att lysa som en saftblandare! Enjoy!
Kan jag färga över henna med vanlig kemikaliehårfärg?
Jag har ingen personlig erfarenhet av det, men de flesta verkar vara överens om att det är en ganska dålig idé. När jag i vintras som mest gick och önskade mig ljusrosa hår drömde jag en natt att jag blekte mitt hennahår och allt hår smälte. SMÄLTE! Jag tog det som ett tecken från ovan att jag skall förbli henna4life.
Tänk också på att redan färgat hår bara kommer bli mörkare när du färgar det igen. Så håll dig till utväxten om du inte vill intensifiera ditt redan röda hår!
"...men ett bittert sinne är röta i benen."
Följare av Feministiskt Initiativ är mer högljudda än någonsin. Med hjälp av fula ord och människohat säger de sig verka för ett samhälle där alla har det lika och ingen diskrimineras (ja, så länge du är vänster såklart, annars är du troligtvis ett manligt borgarsvin som bör krossas och du får absolut inte vara med vår vackra, selektiva solidaritet). Jag har ett och annat jag vill tillägga i debatten.
Jag blir bedrövad av feministernas retorik, ja faktiskt hela deras grund som politiskt parti. Det fungerar inte i längden att bygga politik och samhällen på bitterhet och hat. Oavsett alla nobla intentioner (vilket jag är övertygad om att majoriteten feminister säkerligen har) kan man inte grunda något så viktigt som en trovärdig politisk plattform på att tycka synd om sig själv och hata andra. Vi och dem bygger inget stabilt samhälle. I alla fall inget samhälle jag vill vara en del av.
Det är främst den här punkten som gör att vänstern irriterar mig. Jag gillar vänsterkantens miljöengagemang (som ofta känns lite krystat hos högern), även om tillämpningen kanske inte är optimal. Jag tycker att sextimmars arbetsdag är en vettig idé, men upplever inte i nuläget att det är något man bör lagstifta om. Hur som helst, min poäng är att själva grunden till mången vänsterverksamhet ofta är hat, bitterhet och offerkofta. Inte en stadig vision om ett bättre samhälle, utan snarare en analogi av ett barn som blivit mobbat och senare i livet väljer att slå tillbaka. Kan hända att många inte ser något problem med detta utan snarare myser av tanken att mobbarna äntligen får vad de förtjänar. Dessvärre resulterar detta endast i att en ond cirkel av bitterhet tillåts fortsätta.
För vi får nämligen sällan vad vi förtjänar på den här jorden, både på gott och på ont. Men vi har ett val. Vi kan välja att låta bitterhet och hat förfölja oss resten av livet och göra oss till arga feminister med röta i benen*, eller så kan vi - hur flummigt det än låter - välja kärlek. Att älska vår nästa och göra det som är rätt. Jag säger inte att frågor kring vålds- och sexualbrott och lika förutsättningar för alla inte är viktiga. Jag vill bara försöka lyfta fram en sida av myntet som mer ofta än sällan hamnar i skymundan i debatten.
Det är fantastiskt att folk engagerar sig, det är inte det jag är emot. Det som gör skillnaden är vad vi väljer ska driva vår övertygelse och forma politiken - om det är bitterhet gentemot de "onda patriarkala strukturerna" eller kärlek till våra medmänniskor. Bitterhet och kärlek kan omöjligen existera sida vid sida. Välj en.
* Ordspråksboken 14:30: "Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men ett bittert sinne är röta i benen."
Jag blir bedrövad av feministernas retorik, ja faktiskt hela deras grund som politiskt parti. Det fungerar inte i längden att bygga politik och samhällen på bitterhet och hat. Oavsett alla nobla intentioner (vilket jag är övertygad om att majoriteten feminister säkerligen har) kan man inte grunda något så viktigt som en trovärdig politisk plattform på att tycka synd om sig själv och hata andra. Vi och dem bygger inget stabilt samhälle. I alla fall inget samhälle jag vill vara en del av.
Det är främst den här punkten som gör att vänstern irriterar mig. Jag gillar vänsterkantens miljöengagemang (som ofta känns lite krystat hos högern), även om tillämpningen kanske inte är optimal. Jag tycker att sextimmars arbetsdag är en vettig idé, men upplever inte i nuläget att det är något man bör lagstifta om. Hur som helst, min poäng är att själva grunden till mången vänsterverksamhet ofta är hat, bitterhet och offerkofta. Inte en stadig vision om ett bättre samhälle, utan snarare en analogi av ett barn som blivit mobbat och senare i livet väljer att slå tillbaka. Kan hända att många inte ser något problem med detta utan snarare myser av tanken att mobbarna äntligen får vad de förtjänar. Dessvärre resulterar detta endast i att en ond cirkel av bitterhet tillåts fortsätta.
För vi får nämligen sällan vad vi förtjänar på den här jorden, både på gott och på ont. Men vi har ett val. Vi kan välja att låta bitterhet och hat förfölja oss resten av livet och göra oss till arga feminister med röta i benen*, eller så kan vi - hur flummigt det än låter - välja kärlek. Att älska vår nästa och göra det som är rätt. Jag säger inte att frågor kring vålds- och sexualbrott och lika förutsättningar för alla inte är viktiga. Jag vill bara försöka lyfta fram en sida av myntet som mer ofta än sällan hamnar i skymundan i debatten.
Det är fantastiskt att folk engagerar sig, det är inte det jag är emot. Det som gör skillnaden är vad vi väljer ska driva vår övertygelse och forma politiken - om det är bitterhet gentemot de "onda patriarkala strukturerna" eller kärlek till våra medmänniskor. Bitterhet och kärlek kan omöjligen existera sida vid sida. Välj en.
* Ordspråksboken 14:30: "Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men ett bittert sinne är röta i benen."
jag har slutat tvätta mitt hår samt äta kött
Eftersom jag sedan ett par veckor tillbaka har någon form av sommarlov(!) hade jag tänkt skaka liv i min lilla blogg igen (det faktum att jag för första gången på nästan två år har pålitligt internet är bara en mindre detalj..).
Jag har även tagit mitt livs galnaste beslut - eller iallafall tvåa efter att ha slutat med schampo, men mer om det en annan gång - nämligen att vara vegetarian ett år. Det finns många bra anledningar att utesluta kött (eller minska radikalt), men jag gör det av tre anledningar. Men först, missförstå mig rätt; jag har ingenting emot kött. Jag tror av hela mitt hjärta att djur är till för att ätas. Så, då har vi det uppklarat.
#1 - Medelsvensson konsumerar betydligt större mängder kött än hen egentligen behöver. Sedan 1990-talet har vi ökat vår köttkonsumtion med 40%(!). Detta är resursslöseri och allmänt korkat. Drar vi ner på köttkonsumtionen blir vi tvungna att bli mer kreativa med vår matlagning (ja, jag älskar också falukorvsrätter, men någon måtta får det väl vara?) och kommer därmed troligtvis äta mer varierat, med mer grönsaker osv. Det här är alltså hälsoperspektivet.
#2 - Jag vill ha uppmärksamhet. Eller, jag vill snarare göra något konkret för att få upp diskussionen kring miljö- och livsstilsfrågor. Börjar man prata överkonsumtion av kött kommer man lätt in på andra områden i vår svenska livsstil som är helt åt skogen. Hur vi konsumerar mat i allmänhet, varandra, kosmetika, inredning, kläder mm. Jag vill verka för ett mer hållbart sätt att leva - på ALLA områden. Det här är alltså ideologi- och opinionsperspektivet.
#3 - Jag vill testa hur långt jag kan pusha mig själv innan jag blir galen. Att sluta tvätta håret är ett liknande beslut (men som sagt, mer om det senare). Det här är karaktärs- och "leva som man lär"-perspektivet.
Quinoa och linsgryta är livet!
Följ med mig på mitt undvika-att-få-järnbrist-äventyr! I morgon blir det kikärtsbiffar!
Jag har även tagit mitt livs galnaste beslut - eller iallafall tvåa efter att ha slutat med schampo, men mer om det en annan gång - nämligen att vara vegetarian ett år. Det finns många bra anledningar att utesluta kött (eller minska radikalt), men jag gör det av tre anledningar. Men först, missförstå mig rätt; jag har ingenting emot kött. Jag tror av hela mitt hjärta att djur är till för att ätas. Så, då har vi det uppklarat.
#1 - Medelsvensson konsumerar betydligt större mängder kött än hen egentligen behöver. Sedan 1990-talet har vi ökat vår köttkonsumtion med 40%(!). Detta är resursslöseri och allmänt korkat. Drar vi ner på köttkonsumtionen blir vi tvungna att bli mer kreativa med vår matlagning (ja, jag älskar också falukorvsrätter, men någon måtta får det väl vara?) och kommer därmed troligtvis äta mer varierat, med mer grönsaker osv. Det här är alltså hälsoperspektivet.
#2 - Jag vill ha uppmärksamhet. Eller, jag vill snarare göra något konkret för att få upp diskussionen kring miljö- och livsstilsfrågor. Börjar man prata överkonsumtion av kött kommer man lätt in på andra områden i vår svenska livsstil som är helt åt skogen. Hur vi konsumerar mat i allmänhet, varandra, kosmetika, inredning, kläder mm. Jag vill verka för ett mer hållbart sätt att leva - på ALLA områden. Det här är alltså ideologi- och opinionsperspektivet.
#3 - Jag vill testa hur långt jag kan pusha mig själv innan jag blir galen. Att sluta tvätta håret är ett liknande beslut (men som sagt, mer om det senare). Det här är karaktärs- och "leva som man lär"-perspektivet.
Quinoa och linsgryta är livet!
Följ med mig på mitt undvika-att-få-järnbrist-äventyr! I morgon blir det kikärtsbiffar!
