våga ta debatten!
[För ett par månader sedan skrev jag den här artikeln i LT med anledning av Sverigedemokraternas tal i Östersund. Just det här med hat som politisk strategi har jag berört tidigare, så jag tänkte att den här kunde platsa på bloggen eftersom ämnet fortfarande är aktuellt.]
I vårt demokratiska samhälle är det fint att hata, så länge man hatar rätt saker. Värdigheten i detta är det ingen som diskuterar.
Jag sitter vid glasstugan i kanten av stortorget. I bakgrunden hör jag Jimmie Åkesson jämra sig över EU. Jag är illa till mods, inte för att jag bryr mig särskilt mycket om SD, utan pga. beteendet vissa åhörare uppvisar.
Skyltar med deviserna "hejdå Jimmie" och "vanligt folk mot SD" hålls stolt uppe i luften och jag har nog aldrig sett så många poliser på samma ställe tidigare.
Jag går ned mot torget och ser att majoriteten tittar upp mot Traktören. Först förstår jag inte vad som händer men inser snart att de demonstrativt vänder ryggen mot Åkesson och hans småtomtar. Det enda som riktas mot den avspärrade delen av torget är det demokratiska långfingret. Så underbart effektivt att jag nästan blir lite rörd. Istället för att faktiskt sätta sig in i sakfrågorna och bemöta SD med genomtänkta argument väljer man den bekväma rollen som hatare.
På ett avspärrat torg kryllande av poliser med hjälmar och batonger står jag som en i mängden och äcklas, förfäras och skäms. Går vi mot nutidens mest våldsamma och hatfyllda valrörelse? Nu slapp vi upplopp i Östersund, men det är mer än vad man kan säga på andra orter.
Vi säger oss ha ett tolerant samhälle med yttrandefrihet och annat vackert men kan trots det inte bete oss när ett folkvalt riksdagsparti har några minuter till att basunera ut sina budskap. Gillar du inte det som sägs är du mer än fri att gå hem. Och gör för all del demokratin en tjänst medan du ändå sitter hemma; läs på de frågor du är intresserad av, och gå sedan ut och bemöt SD i debatten med sakliga argument (utan hat och skällsord, om jag får be) istället för att förpesta vår gemensamma atmosfär med dina patetiska skyltar och ditt arroganta långfinger.
I vårt demokratiska samhälle är det fint att hata, så länge man hatar rätt saker. Värdigheten i detta är det ingen som diskuterar.
Jag sitter vid glasstugan i kanten av stortorget. I bakgrunden hör jag Jimmie Åkesson jämra sig över EU. Jag är illa till mods, inte för att jag bryr mig särskilt mycket om SD, utan pga. beteendet vissa åhörare uppvisar.
Skyltar med deviserna "hejdå Jimmie" och "vanligt folk mot SD" hålls stolt uppe i luften och jag har nog aldrig sett så många poliser på samma ställe tidigare.
Jag går ned mot torget och ser att majoriteten tittar upp mot Traktören. Först förstår jag inte vad som händer men inser snart att de demonstrativt vänder ryggen mot Åkesson och hans småtomtar. Det enda som riktas mot den avspärrade delen av torget är det demokratiska långfingret. Så underbart effektivt att jag nästan blir lite rörd. Istället för att faktiskt sätta sig in i sakfrågorna och bemöta SD med genomtänkta argument väljer man den bekväma rollen som hatare.
På ett avspärrat torg kryllande av poliser med hjälmar och batonger står jag som en i mängden och äcklas, förfäras och skäms. Går vi mot nutidens mest våldsamma och hatfyllda valrörelse? Nu slapp vi upplopp i Östersund, men det är mer än vad man kan säga på andra orter.
Vi säger oss ha ett tolerant samhälle med yttrandefrihet och annat vackert men kan trots det inte bete oss när ett folkvalt riksdagsparti har några minuter till att basunera ut sina budskap. Gillar du inte det som sägs är du mer än fri att gå hem. Och gör för all del demokratin en tjänst medan du ändå sitter hemma; läs på de frågor du är intresserad av, och gå sedan ut och bemöt SD i debatten med sakliga argument (utan hat och skällsord, om jag får be) istället för att förpesta vår gemensamma atmosfär med dina patetiska skyltar och ditt arroganta långfinger.
Kommentarer
Trackback
