kottens kafferep

Igår var jag ute och fotade Izabella & Emma i förmiddagsdimman.

Just nu saknar jag gymnasiet.


Jag saknar att med andan i halsen och snö upp till knäna springa till 7:30-bussen i decembermörkret.


Saknar alla (o)produktiva timmar i Lyan. Jag saknar till och med femkronorskaffet och den blaskiga glöggen.


Jag saknar alla kulturlektioner.


Och jag saknar mitt torsdagsägg som jag åt på religionslektionen varje vecka. De bästa äggen är torsdagsägg.

Den här bloggen har ekat oroväckande tomt den senaste tiden. Det tycker jag är tråkigt. Men innan jag kan börja på ny kula ska jag dock sammanfatta dessa två månaders frånvaro med tre bilder.



Det var augusti och jag njöt av sommarlovet/arbetslösheten. Gungade barfota och exponerade mina bleka, krokiga tår. Där ser man! Utöver det vet jag inte riktigt vad jag uträttade under den månaden. Ingenting, tror jag. Skönt!



I september tog jag mitt pick och pack och flyttade. Bilder kommer kanske framöver! Livet är fint här (jag börjar till och med uppskatta doften av vita bönor). Förra veckan bakade jag och min nyblivna sambo Izabella bullar. Till höger ser ni dock Emma, sambo nr två, som istället för att överraska med nybakat tar hem bacon.



Oktober, som ju ännu är ung, har spenderats fikande och promenerande. Gott.

Med andra ord är livet fint, Gud påtaglig och framtiden ljusare än ett nykaklat badrumsgolv.