jag har blivit lurad (en introduktion till no poo)

När jag började med no poo för 13 veckor sedan berodde det mest på att jag hade tråkigt en dag och kände för att vara lite crafty. Jag hade sedan någon månad tillbaka använt egengjord deodorant, och hamnade därför av en slump i ett no poo-forum. Jag läste att man kunde göra eget schampo och balsam med bikarbonat och äppelcidervinäger. Say what? Radikal och orädd för smuts som jag är tänkte jag att det här kunde ju vara roligt. Idén att man med tiden skulle kunna vänja sig av med schampo var lockande!

Under de kommande veckorna läste jag mycket om metoden som jag med blott en axelryckning anammat. Jag läste boken Badskumt (rekommenderas!) och prövade mig fram i no poo-djungeln. Jag kom fram till tre saker:

1. MITT BADRUMT ÄR GIFTIGT
Tanken att jag knappt kände till hälften av ämnena jag dagligen utsatte min kropp för kändes onekligen skrämmande. Kanske jag äventyrar min framtida hälsa och reproduktionsförmåga? Jag tänkte "nej, nu är det nog" och så var det med det. Jag är inte intresserad av så kallad "low-poo" (alltså naturligare varianter av olika hygienprodukter) av två anledningar. För det första ville jag inte bara dra ner på min kemikalieexponering. Jag ville sluta HELT. Jag vill ha noll okända substanser i mitt badrum. För det andra är det den ekonomiska apsekten.



2. MITT BADRUM KAN KOMMA ATT DRÄNERA MIN EKONOMI FULLSTÄNDIGT
Är du intresserad av skönhetsprodukter men vill vara så naturlig som möjligt kommer du behöva lägga ner stora summor pengar. Ekologiska och "finare" produkter är verkligen svindyra! Så jag tänkte att för min ekonomis skull är jag nog tvungen att bli en smutsig hippie. Men ju färre saker jag kan leva utan, desto bättre! (skulle det gå riktigt illa kan jag ju alltid skaffa dreads)

3. VÅRT EKONOMISKA SYSTEM SUGER TÅ eller LÅTOM OSS BRUKA SUNT FÖRNUFT (vi har blivit lurade och jag vill inte vara med)
Det är här folk på allvar börjar rynka på ögonbrynen och komma med kommentarer innehållande termer som "konspirationsteori" och "domedagsprofet". Må så vara!

Vi har ett ekonomiskt system som bygger på snabb konsumtion. Det är därför sakerna vi köper inte håller - inte för att kunskap och färdighet inte finns - utan för att man inte tjänar några stora pengar på hållbar konsumtion. Om tröjan du köper håller i tio år behöver du ju inte köpa en ny nästa säsong (förutsatt att du är nöjd och lycklig, men det ska jag prata om en annan gång). Och då krasar vår värld samman. Precis samma sak är det i skönhetsindustrin. För att vi ska konsumera mer och få mer tillväxt (byggd på lånade pengar, dvs. = luft) blir vi lurade. Företag säger att vi behöver schampo, annars är vi äckliga. Så då går vi och köper deras schampo, för vi vill ju naturligtvis inte vara äckliga. Någon säger att vi har ful hud som bör skrubbas bort, så vi går och köper kroppsskrubb. Och av bara farten blir vi itutade att vi även måste ha en ansiktsskrubb, fotskrubb, handskrubb och nagelbandskrubb.

Hör ni hur puckat det här låter? Dessa produkter innehåller i princip samma ingredienser och företag tjänar massor på det! Jag är inte så vänster att jag är emot att folk tjänar pengar, däremot är jag absolut inte redo att offra min hälsa och mitt sunda förnuft på mammons altare.

Vi har blivit fullkomligt blåsta. Vi köper allt med hull och hår utan att tänka efter. Behöver jag verkligen dessa produkter eller är jag bara indragen i en ond cirkel av farlig kemikalieexponering som några få tjänar hutlösa summor pengar på, samtidigt som de exploaterar jorden vi alla bor på? Jag hoppas ni ska finna de närmaste dagarnas läsning intressant och ögonöppnande!



Ja, gott folk. Roligare än så här blir faktiskt inte personlig hygien. Äppelcidervinägern är inte med eftersom flaskan var för stor. Det här är alltså allt jag använder bortsett från smink (jag kommer till den svåra biten så småningom). För vissa kanske det här ser ut att vara mer än nog, men för mig är det ett stort steg! För några månader sedan använde jag uppemot tio (kemikaliefyllda!) produkter nästan dagligen (borträknat smink). Så jag är ganska nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kottens kafferep är ett sällskap bildat av Katarina Hedman hösten 2011. Vi samlas när det passar för att dricka earl grey och samtidigt diskutera och analysera filmmusik, foto och vårt kulturarvs bevarande, när hur och var. Kanske delar ett recept då och då. Sällskapet har för närvarande en medlem och präglas starkt av obotlig sarkasm och en ovilja att lyssna på musik som innefattar text. Varmt välkommen.

Vill du ansluta dig till sällskapet trots den uppenbara bristen på seriositet? Maila [email protected]
RSS 2.0