om rooibos och annat vidrigt

Nu vill ju jag naturligtvis inte vara sådan, men nu klarar jag inte av att vara tyst längre. Det finns få saker i denna värld som provocerar mig mer än rooiboste. Det enda som provocerar mer, är människor som försöker få rooibos att framstå som något gott, något man gärna väljer framför andra (riktiga) teer! Gud bevare oss.
Först och främst, rooibos är inte ett te. Rooibos är, om jag inte är helt ute och cyklar, en afrikansk buske som vissa gör avkok på och sedan dricker med god min och myser av att vara nytänkande som inte köper yellow label (yellow label är faktiskt inte så tokigt som folk försöker få det att framstå!). Att det ibland refereras till som "rött te" är således f e l ! Med andra ord borde rooibos (och örtteer) inte benämnas som "te". Men det är en högst personlig åsikt.
Sedan har vi ju det uppenbara, smaken. Rooibos är inte gott. Det må vara fritt från koffein och väl lämpat för sena kvällar, men oavsett vad den breda massan säger, så är det inte gott. Aldrig. Dessutom är bladen så små att, innan du ens köpt ditt så kallade "te", är dömd att få buskagepartiklar i din dryck. Och vem vill ha det, egentligen?
De svenska affärernas tehyllor är proppfulla med fina alternativ. Ta en kopp klassisk Earl Grey, till exempel. Och för den lite mer vågade, testa Russian Earl Grey (gott med en klick honung!). Eller vilken annan tesort som helt, bara du håller dig borta från rooibos.
Nej, jag ville verkligen inte vara sådan, men något behövde bli sagt. Och nu är det sagt. Så tack för mig.
Kommentarer
Postat av: anna
hallelujah och mitt i prick!
Trackback